Finns det något som jag irriterar mig på här i världen så är det konflikträdda personer, personer som inte vet vad de ska göra eller säga utan då istället undviker allting. För att undvika gör ju allting så mycket bättre... Nej, att undvika ett problem bygger bara på problemet. Det är ungefär som att städa, om man inte städar så kommer det inte bli städat av sig själv och desto längre man ignorerar att städa desto stökigare blir det.

Inte nog med det, om man har problem med en person så är det även respektlöst att inte ta itu med det problemet utan tro att det ska lösa sig själv. Okej, problemet kommer ju lösa sig själv tillslut men inte med det resultat som kunde ha blivit om man tog upp diskussion.

Kan inte beskriva det bättre än såhär... Folk som inte tar upp diskussionen för att förbättra en relation eller för att få saker på det klara är inte mina vänner.

Vill citera en magiker som heter Jeff McBride som även lär ut magi i sin skola Jeff McBride's Mystery & Magic School i Las Vegas. Han tar magi till det mer filosofiska planet och säger något som jag anser stämmer.

"Magic reminds us that all that we know could fall away at any given moment. That reality is subject to change without notice."

Jeff McBride

Och detta stämmer ju. Verkligheten kan förändras utan att man märker det till en början. Ett bra exempel är hur min verklighet förändrades för ett par veckor sen när jag trodde allt var frid och fröjd mellan mig och en person men sen helt plötsligt blev det väldigt tydliga attityd förändringar utan att något egentligen hände. Verkligheten förändrades utan att jag visste vad eller varför. Exakt samma sak händer när trollkarlen lägger bollen i höger hand och den kommer fram ur vänster. Verkligheten förändrades för åskådaren utan att den la märke till det. Den kunde bara observera.

Eller diverse sjukdomar. Man märker först inte NÄR man blir smittad, sen så kommer symptomen och då är verkligheten redan annorlunda.

Och det värsta med livet är nog kanske att man inte kan trolla bort sig, när man som helst önskar det.

Alla är ambitiösa inom någonting. Tror inte det finns en enda människa som inte har någon ambition. Det kan vara allt ifrån att man vill leva, att man vill se det eller göra det eller vad som helst. En del kanske t.o.m har som ambition att dö.

Hemligheten, tror JAG, bakom att bli duktig inom något är att aldrig bli helt nöjd. Att alltid vilja utvecklas. Jag kan bara ta mig själv om exempel, jag började trolla efter jag kollade upp högskolor. Lärde mig ett trick, visade det för mina vänner, de tyckte det var häftigt men jag var inte nöjd. Jag har nu lärt mig detta, vad mer finns det att lära sig? Jag lärde mig ytterligare ett trick, visade, de blev imponerade, jag var inte nöjd för jag kan bli bättre. Nu har jag trollat i snart 1½ år och jag är ännu inte ens närheten av nöjd. Jag ser alla dessa häftiga trick, jag kan utföra dem själv men det är inte MINA trick. Jag tillverkar mina egna trick men jag är inte nöjd.

Det största problemet jag har än så länge är min oförmåga att nå ut till folk, eftersom jag inte är nöjd med det jag gör så visar jag ogärna upp det för folk som jag inte känner men det är något som jag måste arbeta bort.

Samma sak med livet. Jag är inte nöjd där jag är nu, men det betyder inte att jag inte trivs. Jag trivs jättebra men jag är inte nöjd med hur saker och ting är så jag strävar efter att bli nöjd. Det finns flera sätt för mig att bli nöjd, en del mer otroliga än de andra men det är svårt att välja eftersom det finns så mycket.

Så om man vill lära sig något, vad det än är, så är det övning som gäller. Det är inget förvånande än, men inte nog med att det krävs övning, det krävs även viljan att lära sig nästa steg också. Att man inte stannar när man har lärt sig något och tror att man kan det. Och om man lägger av, kanske det är för att ambitionen har bytts till något annat men sluta aldrig göra det ni gör för att ni tycker det är jobbigt. För när man har kommit över den spärren kommer man lära sig mycket, och med kunskap kommer makt och med makt kommer bestämmanderätt och tillslut styr ni era egna liv i den riktning ni vill att de ska gå och ni följer inte bara med i livets gång.

Har flyttat in i en ny lägenhet. Jag har allt. Jag har musik, jag har internet, jag har tv, jag har tv-spel, datorspel, filmer, vänner, magi, mat, pengar, dryck, instrument. Allt som jag kan önska mig.

Ändå så känns det tomt. Jag sitter och läser, jag tittar, jag försöker att se vad som händer här i världen. Jag ser krig, miljöförstöring, girighet, förtryck, lögner, svek, människor som gråter, människor som badar i pengar, människor som skickar andra människor till krig. En del av dessa människor som går ut i krig ville aldrig det. Civila som dör. Deras ända liv tas ifrån dem för att en person hundratals, tusentals mil ifrån inte tycker om deras sätt att leva, deras tillgångar eller deras regering.

Hur kommer det sig att USA invarderar Irak för att de känner sig hotade av kärnvapen när nord Korea testar kärnvapen och världen bara höjer varningens finger medans Irak blev störtat och förstört för något de aldrig hittade. Jag ska inte spekulera i konspirationsteorier men Irak har det svarta guldet... vilket som USA är väldigt intresserade eftersom de är väldigt duktiga på att förbruka fossila bränslen.

När jag frågade min lärare när jag var liten hur mycket en människa var värd fick jag till svar att en människas liv är ovärdligt. Varför har vi då så kallade illegala invandrare? De flyr ifrån ett krig som västvärlden har startat eftersom de är rädda om deras enda liv men vi kallar dem illegala om de inte har tillstånd.

De säger att alla kan inte få plats här i Sverige och det förstår jag också, när jag tittar på Södertälje och hur läget ser ut där. Men det kanske t.ex USA borde ha tänkt på INNAN de startade kriget. Att de borde ta mer ansvar för den civila befolkningen.

Jag blir så jävla upprörd när jag tänker på USA's sjukhus system. Jag blir så jävla upprörd när jag läser saker som att här i Sverige så är det positivt inom sjukvårdsupplysningen att inte uppmuntra till att uppsöka sjukhus. Nej, man ska inte överhasta sig MEN man måste vara vaken och neutral och inte se nekande till ambulans till något positivt. Hellre att man skickar ut en ambulans för mycket än en för lite.

Och jag har sagt det förut. Varför är det högre skadestånd när man begår ekonomisk brottslighet eller stöld än mord, våldtäckt och misshandel? Det är ju tryckt svart på vitt och erkänt av hela rättssamhället att pengar är mer värda än människan.

Årets Arvikafestival, riktigt bra men inte tack vare festivalen utan tack vare mitt sällskap.

Allt började då jag kom till Karlstad, skulle egentligen ta ett tåg till, till arvika men jag fick istället skjuts av min flickvän och hennes vän som skulle köra till Norge och hade vägarna förbi Arvika.

Allt som jag har att säga om det är att lita aldrig på idiotiska GPSer, eftersom man ska inte kunna köra fel på en helt rak väg men den där GPSen lurade oss...

När vi väl kom till Arvika så var det tiotusen grader varmt. Och att sätta upp ett tält i den värmen och utan att ha ätit eller druckit något tär på mina nerver så jag kanske inte var sådär jätte, jätteglad där ett tag men det ordnade sig.

Första dagen spenderade vi hela tiden på festivalen och såg band som Mando Diao, vilken jävla skit... Sen var det ett band, som jag inte kommer ihåg vad de hette som spelade innan NIN. Om de bara hade skitit i att avsluta med en 15-20 minuterslåt varutav halva låten bestog av ett gitarrsolo så hade jag tyckt att de var hyfsat bra ändå men det blev allt för utdraget.

Sen var det dags för den första stora highlighten på Arvika, Nine inch Nails. Bandet som jag började lyssna på i vintras och blev tokförälskad och har verkligen lyssnat in mig på deras låtar sedan dess.

Medans låtvalet var mer eller mindre en besvikelse så gjorde de en bra spelning ändå.

Varje morgon var som att vakna i en bastu. Jävla Arvikasolen låg rakt på tältet så det blev uppvärmt till 100 grader Celsius.

Vi hade valt Lugn Camping för vi ville bo så bekvämt som möjligt och tack gode gud att vi valde lugn camping. Vi besökte den ordinarie campingen på morgonen och träffade Kristinas vänner och synen var hemsk. Skräpet, oljudet, lukten, allt. Allt var fruktansvärt. Det var en massa lera där de bodde. Det låg skräp ÖVERALLT. Förödelse. Det var riktigt äckligt.

Jag och Kristina beslutade oss för att besöka staden Arvika eftersom vi inte var intresserade i några band under fredagen. Så vi gick in till stan, vilket som tog sin lilla tid men inte allt för långt men det kändes långt i den värmen. Kvavt och soligt. Sen plöjde vi igenom Arvikas klädaffärer efter billiga kläder och stog i världens längsta pizza kö och fick vänta sen i en evighet på att få våran beställning. Kan tänka mig att de fick in en veckas beställningar på en dag under Arvika, antagligen ännu mer.

Det blev pizza ätning i en park... Där det nog var mer grus i gräset än gräs. I.a.f just där vi satt för stunden, för parken var överfylld med folk och det gick inte att sitta i solen. Efter pizzan blev den obligatoriska fikan, man måste ju fika om man har varit i stan.

Då kom det, århundradets regn oväder. Det regnade regndroppar stora som dricksglas kändes det som. När det väl hade lugnat ner sig så begav vi oss tillbaka till campingen och direkt till tältet. Inge musik för oss.

Ja, vi dissade totalt Depeche Mode men vi var nog de ända på hela Arvika. Typ hela Lugna Campingen var helt tom. Jag såg en enda person vandra omkring där. Sen såg vi folk ifrån den ordanarie campingen gå ner. Om man inte såg dem utan bara lyssnade lät det som en hög av zombiesar...

Dagen efter får vi reda på den sorgligt roliga historien om vad som hände våra vänner. Efter de hade kommit hem ifrån Depeche Mode så hade de funnit sitt tält nersparkat i leran på deras snusk camping. Enbart en av dem hade en sovsäck med sig och de kunde inte resa upp tältet med tanke på vilket tillstånd det var i. Så de spenderade hela natten ute i regn och rusk. Då tyckte de nog inte att det var så kul men om ett par månader kommer de nog skratta åt det så som jag gör just nu.

Vi besökte Arvika centrum den tredje dagen också så och åt frukost och bara var. I väntan på att Korn skulle kliva på så la vi oss vid vattnet i Arvika och pratade, skojade och tittade på molnen. Vi såg bl.a Dicknose, en av trummisarna i Slipknot i molnen.

Hoppar ganska snabbt här men efter en väldigt stressad John varit med Kristina och svarat fel på Kornfrågor som Kristina svarade rätt på så en stressad John även blev en uppretad John så gick vi och såg Korn. Vi fick väldigt bra platser trots min oro att vi skulle hamna längst bak och jag tyckte de gjorde en kanonspelning och jag var inte ensam. Kritikerna var väldigt generösa på betyget. +4 i både Aftonbladet och Expressen jämnfört med en 2 ifrån förra året.

Dagen efter allting... regn. Massor av regn. Vi gick upp, regn. Vi packade, regn. Vi tog ner tältet, regn. Vi gick, regn. Regn, regn, regn men jag har aldrig haft så kul på en McDonaldsresturang förut. Att spana in killar med sin flickvän är väldigt intressant.

So I guess, same time net year I guess? Detta är något jag gärna gör om men Kristina var inte så jätteförtjust i tältning.

Jag rekommenderar verkligen att välja Lugn Camping om ni är less på det eviga festandet. Det funkar verkligen och det är lugnt och skönt på nätterna.

Ska göra lite förreklam för mitt projekt som jag håller på med just nu som ska startas upp när jag kommer hem och hittar en kameraman.

Efter att ha fått flera önskemål på Youtube att lägga ut fler trick så tänker jag göra en liten miniserie på Youtube och såklart länka varenda klipp hit där jag trollar inför människor så ni vet att jag inte har klippt. Anledningen varför jag vill ha med människor är också för att man kan göra fler trick inför människor än ensam. T.ex "håll ett kort" eller "ta ett kort" grejer fungerar bättre när man har publik än när man är ensam.

Om ni tycker om David Blaine's korttrick så kommer ni säkert gilla detta eftersom det är ganska mycket samma stil. Enkla, små utföranden utan något flashigt.

Hoppas att det finns intresse i att se dessa klipp när de kommer ut senare om jag hittar någon som vill filma och om jag samlar modet att utföra det.

Den här helgen har varit lite annorlunda ifrån de flesta helgerna eftersom jag har varit i Göteborg tillsammans med Kristina. Det har varit omåttligt varmt. Det är fortfarande omåttligt varmt...

Helgen började helt fantastiskt med ett underbart hotellrum. Enda stället i hela Göteborg där det var behaglig temperatur, så var det i det hotellrummet. Sen, klockan 14:00 var det dags att ställa sig i kö till metaltown. Vi sket i att hämta ut band i förtid, dumt nog. 1 timma och 30 minuter i den FÖRSTA kön, sen kom vi till två köer till. Tur så tog det max 5-10 min i de köerna...

Sen, världens sämsta band på scen. Napalm Death. Herregud, oväsen, skrik, skrän, jävla helvetes skit. Hur kan de ha fått hålla på ända sen 80talet? Att ingen har dödat dem än?

En het, varm, jävla dag med massor av vatten på Metaltown gick förbi tills Volbeat gick på scen. Inte mitt favoritband direkt, gillade dem inte innan men Kristina tyckte om dem och de var riktigt charmiga på scen. Ska försöka citera sångaren

"You know the wall of death? Can we do it right here in the middle? But this time we'll call it the wall of love. And when you run into eachother give everyone a hug."

Sen efter Volbeat så stack jag iväg för att hämta lite vatten innan Slipknot skulle upp på scen. Misstag... eller det gick ju bra tillslut men när jag kom tillbaka var det kö in till första fållan som jag precis hade lämnat och det blev kaos där i kön och alla tryckte och jag blev medryckt in i strömmen och förbitryckt vakterna som stog och stoppade oss så började alla typ springa när man kom igenom och så stog det någon som hade gjort illa sig ganska rejält brevid och ja, det var bara kaos där men jag kom tillslut in så jag å Kristina hade vatten.

Slipknot var riktigt, riktigt bra. Hade någon sagt till mig förra sommaren att den 26 juni, 2009 så skulle jag stå och hoppa till Slipknot så skulle jag knappast tro dem. För jag tyckte absolut inte om dem till en början, precis som med Korn, precis som med NIN (och vilka band ska vi se denna vecka?)

Har ett klipp som Kristina hittade.

"It's time for the crazy test.... jump the fuck up!" Länkar längre ner.

I lördags var det Lisebergstime. Vi var där tidigt för att slippa de längsta köerna. Senaste gången jag var på ett nöjesfält så var det Liseberg 2006. Det finns inte så många nöjesfält i Östersund som håller någon bra klass. Faktiskt inga eftersom de inte existerar i Ösd. Om jag kommer Gröna Lund rätt så kan jag säga att Liseberg är betydligt mycket trevligare än den asfaltsklumpen mitt i Sthlm. Hela Göteborg är betydligt mycket trevligare än Sthlm överhuvudtaget.

Kristina överkom sin höjdrädsla när hon åkte "Höjdskräcken". Höjdskräcken på Liseberg är 60 meter hög, motsvarande Gröna Lunds Fritt Fall som är 80 meter (varutav tornet är 100 meter högt men man faller bara 80 meter.)

Enligt Wikipedia så faller man snabbare i Höjdskräcken eftersom man inte faller fritt utan trycks/dras neråt jämnfört med Fritt Fall då man faller fritt i 119km/h. Men när man är högst upp i Höjdskräcken så såg inte jag i.a.f någon höjdskillnad på de 20 metrarna. Extra effektfullt blir det när Höjdskräcken står på ett berg dessutom.

Men jag vet att Kristina inte är så jättepigg på höjder och jag satt och tittade på den och hon sa att jag skulle åka den men jag sa "Nej, den ser så kort ut." så sa hon "Åker du så åker jag." (klassiker, inte alla som håller de som de säger dock men till min förvåning så följde Kristina med!!!)

Men det är inte attraktionerna på Liseberg som är det bästa utan det är sällskapet. Som vanligt, så satt vi och pratade och pratade om allt. Om kläder, om social kompetens, om asfalt osv. Och om värmen. Värmen var ett hett samtalsämne... För man höll på att dö. Så enkelt var det.

I.a.f efter allt pratande kom vi fram till en sak: Jag är sjuk, hon är sjuk, vi passar jättebra ihop.

Vi gick hem till för att vi hade tänkt att gå på bio ihop som avslut på denna Göteborgsresa men när vi kom till bion så kände vi "Nej.... varför ska vi sitta tyst på en bio våran sista kväll ihop?" så Kristina kom med förslaget att vi kunde äta på hotellrummet och titta på filmen Sova med Fienden med Julia Roberts ihop. Inte världens bästa film men vi hade så satans mycket roligare än om vi hade sett någon sämre film på bio.

Det var helt klart den bästa helgen jag har varit med om den här sommaren och flera somrar tidigare. Det är sånt DÄR som man ska göra på somrarna! Man ska hitta på saker ihop, ha kul och uppleva saker ihop. Att ligga i sängen, i soffan, vid matbordet inomhus och stirra på varandra kan man göra hela vintern. Synd att det bara var en helg i Göteborg ihop... ser fram emot Arvika nu på torsdag dock. Fast att sova tält låter inte allt för lockande.

Här är Slipknot och the crazy test. Jump the fuck up!

Vad jag än gör så verkar det bli fel. Om och om igen.

Jag hade en av de bästa tänkbara dagarna igår. Jag var i Göteborg med min flickvän och vi gick längs avenyn och fikade i solskenet, pratade oavbrutet i ett par timmar om allt tänkbart. Om att såga av Poseidon vid anklarna och vända honom upp och ner, om AC/DC's förband Bullet "Tack så jävla mycket Göteboooooorg", om hennes polackvänner, om toaletter, ja om allt möjligt. För det är vad vi pratar om. Allt möjligt och vi har alltid kul när vi pratar om allt möjligt. Det är just därför som jag är tillsammans med henne.

Dessutom så kan jag dra skämt för långt med henne och hon skrattar ändå... som att skämta om Kajsa Anka.

Sedan gjorde vi en barndomsdröm för mig att gå i uppfyllelse, vi gick på Universeum. Ett inomhuszoo/upplevelescentrum/musieaktigt ställe i Göteborg. Riktigt kul med henne. Gör jättegärna om det och det fick mig att längta till Göteborg till helgen ännu mer.

Men sen kommer frågan, idag, vad får man säga å inte säga? Det finns två ord som Kristina är allergisk emot och som inte gick att säga idag men jag önskar att en dag ska jag kunna få säga dem utan att behöva starta en diskussion varje gång. Jag försöker lära mig att inte upprepa gamla misstag, men när ska hon börja förstå något som vi t.o.m har diskuterat mest av allt tror jag? Snart så kommer jag klistra upp en gul postit lapp brevid hennes datorskärm som påminner henne... Men trots allt så älskar henne. Vi gör alla misstag och upprepar dem då och då.

Ett par ord som jag skulle vilja rikta direkt till henne:

God natt, sov så gott så hörs vi imorgon. Jag älskar dig. Glöm ej det.

Förutom att varit i Göteborg så hänger jag nu i Trosa med min farmor. Suttit ute halva dagen och pratat med henne om olika resor hon har gjort i livet och om politik. Riktigt intressant.

Imorgon ska jag försöka att trolla för folk om jag vågar. Vet ej om jag är redo än, har hållit på i strax över ett år nu men är ännu inte jättenöjd men det lär man aldrig bli. Man kan alltid bli bättre.

Göteborg på fredag och sen Arvika nästa vecka. Slipknot, Korn och NIN på G. AC/DC såg jag i söndags. Riktigt, riktigt grym spelning.