Sick-n-Twisted

Senaste inläggen

Av John - 9 oktober 2008 21:52

Göteborgs Posten är min största fiende. Har fått jobb som telefonförsäljare, jävligt jobb faktiskt. Näst intill alla hatar en, riktigt jobbigt. Som tur är så är det bara temporärt medans jag tar körkort.

Göteborgs Posten är min största fiende, 99% av alla de som tackar nej till mitt erbjudande äger GP, jag säljer SvD. Efter 150 personen sa "Nej, vi har GP och det räcker gott och väl för oss." så sa jag typ "Ja, men det är väl bara en lokaltidning?" hon svarar "Det är ingen liten skittidningen det eller!" ... nej förlåt att jag kallade en lokaltidning för lokal, jag sa inte att den var dålig... Jävla idiotgöteborgare, bara för ni är så jävla stolta över eran lokaltidning så kommer jag aldrig flytta dit. Ångrade mig totalt idag.

Av John - 9 oktober 2008 01:03

Vart får folk modet? Vart får folk modet att säga "Hej, jag gillar ditt leende." eller "Hej, jag tycker du har rätt." eller "Hej, jag gillar din klädstil." eller vad som helst! Hur vågade Tina skriva till mig för första gången när hon hade gått omkring och tittat på mig? Hur vågade Hannah skriva något så oskyldigt "I like your face and your hair" (ja, hon skrev på engelska. Fråga henne varför.) och varför vågar inte JAG, som ska våga, ens säga "Hej" till den människa som har trollbundit mig?

Jag är rädd, som så många andra, att göra bort sig inför andra men jag bör kunna hantera det för om någon har gjort bort sig så är det väl ändå jag. Om man har gått tre år på teater så har man ju inte gjort något annat än göra bort sig inför folk. (Nu menar jag inte själva teaterföreställningarna utan lektionerna.)

Jag har sett den här människan, helt fantastiskt ansikte och kropp. Jag har ALDRIG blivit fast i ett utseende förut. Jag har ALDRIG tänkt tanken på att lära känna en person p.g.a av deras utseende men den här personen var nog det vackraste jag har sett på länge som jag inte har känt.

Hur vågade de kontakta mig men jag vågar inte kontakta någon... Varför kontaktade de mig och varför vill jag kontakta henne? Jag vill bara bevisa för mig själv att jag kan säga hej till människor men det funkar inte. Jag kan inte, inte än men jag ska kunna. Jag måste kunna. Har gått omkring och tänkt på henne nu i två dagar, allt jag behöver göra är egentligen säga "Hej" men sen vad? Vad säger man EFTER HEJ!? Det är det som jag inte vet! Alla andra har skött det åt mig... borde ha lärt mig det.

Av John - 7 oktober 2008 17:35

Någon skrev till mig nyss att han är emot all intagning av olika droger, alkohol, koffein, nikotin, cannabis osv när människor är gravida. Tyckte detta var en sjävklarhet. Är det någon som är FÖR intag av droger när man är gravid? Det låter väldigt idiotiskt i mina öron om man skulle vara för. Tycker det borde klassas som misshandel om man gör det. Om man är gravid och dricker alkohol borde man kunna fällas för misshandel men det finns en brist där, för om man skulle kunna bli fälld för misshandel så skulle abort bli mord eftersom dödshjälp inte är tillåtet här i Sverige.


Inför dödshjälp, anmäl kvinnor som dricker, röker, snusar, skjuter heroin, sniffar kokain osv för misshandel och låt folk få bli avlivade medicinskt för en del människor har sådanna plågor som om de vore ett djur så skulle de bli skjutna direkt men eftersom de inte är djur utan människor (observera skillnaden mellan människa och djur) så är deras liv unikt och får därför inte dödas.

Av John - 7 oktober 2008 14:04

Var nere på stan idag och köpte en kortlek. (För övrigt en riktigt bra kortlek, väldigt nöjd med mitt köp.) Kassörskan, ung blond tjej log som jag aldrig har sett en människa le förut. Det var inte fult utan bara väldigt, väldigt länge. Är kassörskor tränade att le? Är alltid rädd att så fort någon ler länge att de ska fråga "Känner du inte igen mig?". Hon måste ha varit specialtränad på att le för hon log så otroligt länge och det var inte fult heller. Jag tror t.o.m att hon log längre än vad Hannah kunde göra och det är rekord. Jag kan inte le så länge, jag kan knappt le överhuvudtaget som det känns som och när jag gör det så blir det bara konstigt och fult.


Vad skulle jag ha kortleken till? Att trolla såklart. Tog de fyra korten som jag älskar och frågade ett par tonåringar på ett fik om jag fick vara med och spela med dem. De sa "Ok" så berättade jag att jag ville använda mina kort och så visade jag dem vilka som var mina kort, utförde mitt trick och de blev "VA?!" och så tog de korten och försökte göra om tricket själv, sen spelade jag lite med dem och gjorde ett till trick med deras kort som de inte alls hängde med på heller, då stack dem...

Av John - 7 oktober 2008 11:23

Gick estet teater i tre år, sista året så hade vi en rast och ingen hade något att göra så vi satt i teaterlokalen och väntade på att komma igång. Det var under Oliver Twist perioden. Vad gör jag? Jag tänker sprida musik såklart så jag tar Korn - Issues och sätter på och helt plötsligt får de andra en underbar idé! (?!) att improvisera till musiken. Så vi satte oss i en publik och två stycken började improvisera till Korn - It's gonna go away, vad gör de? De hänger sig! Vafan i helvete!? Man ska ju vara glad när man lyssnar på Korn! Åtminstone glad och arg...


Det var den här låten vi spelade. Otroligt stark låt.

Av John - 7 oktober 2008 00:54

Är otroligt, nästan skrämmande stolt över min musiksmak. Finns det någonting som jag älskar som inte är en naturlig kärlek som kärlek inom familj och släkt så är det min musiksmak. Älskar att dela med mig av min musiksmak vilket som en del blir riktigt less på.

Blir imponerad på en del andras musiksmak när det är oväntat typ "Jaså, lyssnar du på sådant? Det trodde jag aldrig!"

Jag hatar när folk kritiserar min musiksmak eller banden jag lyssnar på. Då blir jag lätt uppretad och intar försvarsposition och kan argumentera till döden.

Jag gillar inte att påverkas. Värsta är om någon flickvän eller liknande försöker påverka mig att lyssna på deras musik. Då är det nej, nej, nej direkt. För om det skulle ta slut så kommer jag associera just den musiken till dem och det är inte nå vidare kul eftersom jag tar musik så seriöst och känslosamt så det skulle definitivt inte bli bra. Däremot så försöker jag få dem att lyssna på min musik. Lite dubbelmoral.


Vad är mina favoritband just nu? Korn, Queen och System of a Down. Min första flickvän försökte få mig att lyssna på både Korn och SoaD när vi var tillsammans men då var det nej, nej, nej men nu när jag fick chansen att lyssna på dem själv så insåg jag att det var helt, otroligt, väldigt bra musik. Enda band som jag kan komma på som jag har blivit influerad utifrån att börja lyssna på är Queen, tack vare Valle. Jag har alltid tyckt om Queen eftersom min mamma älskar dem men det var när Valle började spela låtar för mig som jag aldrig hade hört som jag blev helt fast. Det är okej att bli influerad av Valle, vi har varit kompisar i nu 14 år och det ser inte ut som om det kommer ta slut i den närmaste framtiden.


Det jag gillar också är om folk inte kan se på mig vad jag lyssnar på för musik och blir chockerade över hur jag "kan lyssna på sånt här SKIT". Jag älskar när folk tycker min musiksmak är för extrem. Nu så de flesta metalfans tycker väl inte att min musiksmak är för extrem utan snarare töntig men resten av världen.


Det är mycket möjligt att jag redan har postat den här videon men jag gör det igen isådannafall. Det här är vad jag älskar mest i hela världen.

Av John - 6 oktober 2008 17:12

Det värsta med att vara ensammen är inte att vara ensam. Det värsta med att vara ensammen är att man måste laga mat åt sig själv. Jag har inga problem med att laga mat men då vill jag att fler ska äta så det känns "värt tiden man la ner". Att laga mat åt sig själv känns som bortkastat med tid. Vilket som påverkar mina mattider. De är verkligen oregelbundna. Jag äter när jag är hungrig och jag som inte känner hunger kan det bli lite problematiskt ibland... Försöker åtminstone överleva, jag tänker inte dö för att jag inte åt tillräckligt. Det vore verkligen synd om jag svalt ihjäl i Sverige. Skulle verkligen skämmas då. Innan sommaren lagade jag mat hela tiden, inga problem men då var jag med Tina. Nu kan jag bara laga mat åt mig och kråkorna.


Löven på björken som är precis utanför mitt fönster har fallit, nästan allihopa. Riktigt ledsamt. Längtar till juni... så sjukt mycket.

Av John - 4 oktober 2008 22:37

Drömmar är någonting som jag både hatar och älskar. Jag kan inte kontrollera mina drömmar. Det finns folk som kan det, jag har lyckats någon enstaka gång bestämma vad som ska hända men det är svårt, väldigt svårt.

När jag är glad så drömmer jag mardrömmar, när jag är arg, sur eller ledsen så drömmer jag glada drömmar. Det är riktigt irriterande, för om jag är t.ex ledsen och drömmer en glad dröm så blir jag så besviken när jag vaknar...

Jag har drömt en hel del sjuk skit genom mitt liv. Jag kan inte dra upp alla mina drömmar för då skulle ni få mardrömmar men de drömmar som har gett mig en otrolig känsla är de drömmar då jag har drömt att jag har dött och gått in i livet efter detta. Det känns som om man har blivit upplyst då ända tills man vaknar och inser att man inte är död och man vet inte vad som händer efter döden.

Kommer ihåg just en särskild dröm där jag drömde att jag blev skjuten av ett automatvapen och dog och jag kom verkligen till himlen. Det var en lycklig dröm! Trodde aldrig att döden kunde vara så trevlig. Det var en klassisk himmel med moln och änglar. Aningen tråkig kanske men jag var fortfarande väldigt glad. Riktigt intressant... tills jag vaknade och upptäckte mig själv fullt levande i min egna säng. Typiskt.

Presentation


Juliet Oscar Hotel November

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13 14 15 16
17
18
19
20
21
22
23
24 25 26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2011
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Era tankar och åsikter

Statistik

Min magi


Skapa flashcards