Någonting unikt hände nyss. För första gången på 7 månader beställde jag nya kortlekar.

Senaste gången jag köpte kortlekar var i Los Angeles, spenderade hela sommaren där studerandes. Så när jag skulle hem så hade jag för mycket vikt på min packning, så jag var tvungen att ta ut kortlekarna och ha dem i fickorna istället. I runda slängar mellan 20-30 kortlekar i fickorna. Tur man hade byxor med fickor, skjorta med bröstfickor, kavaj med fickor och innefickor så man fick plats med allt men säkerhetsvakterna såg lite skeptiska ut när jag gick igenom.

Var även på konsert i USA då de bad mig att tömma fickorna och säkerhetsvakten frågade mig ganska ordagrant "Why the fuck are you brining three deck of cards into a concert?" så fick jag förklara att jag var magiker och att jag måste ha kortlekar i reserv om en skulle kletas ner, gå sönder, eller vad som helst.

Hemma och ännu mer rastlös. Jag gillar verkligen staden jag bor i, men tanken på att det är så långt ifrån allting, och att det inte finns några här gör mig otroligt rastlös och orolig inför framtiden. Har tusen saker att göra, men när jag sätter mig i lägenheten tappar man all motivation och börjar fundera istället och överanalysera ens situation, som därefter förvärras tiofalt.

Dessutom var bussen försenad, ironin när jag skrev i förra inlägget att jag tog buss för att slippa förseningar.

Jag reser en hel del, kommer skriva mer om det senare, men känslan att vara på väg någonstans är den bästa känslan i världen. Dock så finns det resor som är mindre roliga.

Hemresor är sällan roliga, och det är precis vad jag har framför mig. En hemresa, i buss. Kommer ta 10 timmar ungefär, två bussresor. Varför väljer man buss? Nu tror jag inte att tågtrafiken ligger nere lika mycket som ett par veckor sen, men generellt sett så litar jag inte på tågtrafiken.

Åkte tåg fyra gånger på två veckor i höstas, en enda gång kom jag i tid, två av gångerna var resorna försenade med över en timma. Det bör vara tvärtom, en av fyra bör vara en försening. Men att komma fram i tid är mer sällsynt än försening, och för många, bl.a mig, betyder resandet pengar och tid är pengar, förlorad tid, är förlorade pengar.

Nu låter jag som en företagare... men vänta, det är just vad jag är och jag har fan inte tid att sitta fast på ett tåg!