Magi och reaktioner.

Jag trollar en hel del som sagt, har trollat i nu över ett år och jag tycker ändå att jag har kommit en hyfsad bit på detta året. Jag är sådär att om jag vill något då gör jag det och då är det till 100% och det har det varit med magi nu.

Det intressanta är när man trollar framför en publik eller framför människor överhuvudtaget. Deras reaktioner. Det jag har lagt märke till är att killar är lite mer reserverade, de vill inte verka dumma och vill gärna lista ut en (om man inte känner dem sen tidigare). Tjejer är mer öppna och brukar visa förvåning (om de blir förvånade vill säga.)

Trollade för en skolklass innan sommaren och då var det en kille som satt helt tyst och rörde inte en min och sen i slutet försökte han förklara hur jag gjorde. Jag säger såklart aldrig hur jag gör, inte ens om en person lyckas gissa rätt (som har hänt då och då när folk är väldigt uppmärksamma och jag klantar mig) men den här killen svamlade en massa goja för att försöka vara smart.

Jag fattar inte varför folk ska försöka överlista en. När jag ser ett magitrick som jag inte kan blir jag 1) imponerad (om det är bra vill säga) 2) nyfiken att lära mig det.

En sak som man måste lära sig när man ser ett trolleritrick. Det är inte personligt att man inte fattar, man är inte dum om man inte förstår. Trolleri är INTE kul om man förstår det. Det är "WTF?!" effekten som är det underhållande med magi. Så därför för eran egna skull... nästa gång ni ser ett trick njut av det istället för att försök att lista ut det.

En kul reaktion fick jag en gång när jag trollade bort ett stearinljus.

"Sluta trolla bort saker sådär. Folk blir ju förbannade och du kommer att få stryk."

Njut av Lance Burtons duv och ljus rutin.

Sitter och lyssnar på Nine inch Nails - Ghosts 12 II och så började jag tänka på Sharon Tate. En av världens vackraste människor. Modell på 60talet och gift med Roman Polanski.

Hon blev mördad av Mansonfamiljen 1969.

Jag läste förut på Aftonbladet.se att en av de som blev dömda till livstids fängelse för morden hade dött i fängelset nu och när jag läste om denna person (kommer inte ihåg namnet) så stod det att hon hade dödat Sharon och att Sharon hade bett dem att sluta om och om igen.

Så jag googlade i.a.f Sharon Tate och fick se några riktigt vackra bilder på henne och några riktigt hemska... Då finns det ute på internet bilder som polisen har tagit från brottsplatsen där hon dog.

Hur kändes det då att dö? När man ville egentligen leva? Tanken får mig att bli gråtfärdig. Jag har en tendens att värdera livet väldigt högt både mitt egna och mina medmänniskors.

Jag har haft dessa tankar många gånger förut och då bl.a när flygplanet kraschade utanför Brasiliens kust.

Hon måste ha varit väldigt rädd, jag hade varit väldigt rädd. Att dö är något som man måste förbereda sig på. Hon hade inte räknat med detta när hon vaknade upp den morgonen. Sen att det står i texten att hon bad dem att sluta och de slutade inte gör mig extra upprörd. Vad har de för rätt att ta en annan människas liv? Ingen. Har någon någonsin rätt att ta eller skada någon annan människa? Nej.

Och Ghost 12 II går om och om igen på repeat.

Jag brukade fridyka förut, det är när man dyker utan tuber och så man håller bara andan och ger järnet. Jag brukade tänka hur det skulle vara att inte få luft, att kunna dra in luft i lungorna. När man dör, känner man då sitt sista andetag? Vilka tankar går igenom ens huvud då?

Blir galen av dessa tankar... men det finns ju en anledning att denna blogg heter "Sick and twisted".

Jag är inte den att avgöra vad som är rimliga priser inom musik, men jag har fått känslan, jag vet inte om ni har fått samma känsla, att dagens musik produceras enbart i ett syfte att tjäna pengar. Det förstör hela grejen för mig när jag lyssnar på en låt att veta att musikern eller personen bakom denna låt skapade den inte för att säga oss någonting, inte för att han eller hon hade någon mening annan än att folk skulle köpa musiken så han eller hon kunde tjäna pengar på den.

Jag lyssnar väldigt mycket på bandet Nine Inch Nails. Jag hörde en tidig intervju med Trent Reznor på Youtube då han var emot fildelning och tyckte att folk inte hade rätt att ta det han hade skapat och ge ut det gratis till andra. Nej, detta förstår jag med och jag tycker inte att fildelning är rätt. Trent har däremot ändrat sig här verkar det som eftersom The Slip, hans senaste album ligger uppe just nu för gratis nedladdning på NIN's hemsida. (Ni som vill ha bra, gratis musik, bör genast ladda ner detta album! Verkligen att rekommendera. Eller sök på Youtube/Spotify efter Echoplex som är min favorit ifrån det albumet.)

Jag vet inte varför han ändrade sig men han har även tagit en sund syn på musikpriserna som jag alldeles nyss sa att folk skapar musik för att tjäna pengar så har i.a.f han skapat sin musik ifrån det perspektivet att han vill förmedla något.

Detta är något som musikbolagen får ta och försöka konkurera med. Nine Inch Nails släpper ett dubbelalbum med 36 stycken instrumentala låtar. En digitalkopia av dessa 36 låtar kostar 5$(!!!) det är 35 kronor. En CD kostar 10$, 70 kronor. En vanlig CD med 8-10 låtar brukar kosta runt 99 kronor i affären. Eller en ny kan vara så dyr som 199 kronor.

Och Trent Reznor är nog ingen fattig man för han säljer ut sina låtar så billigt. Ghost I-IV skivförsäljningen gav honom 11 miljoner kronor på ett år enligt NINwiki. Det är en ganska bra månadslön.

Finns inget osexigare än industrier i en stadsmiljö. Jag bor i Piteå och pappersindustrierna förstör verkligen stadsbilden. Sätter man då in ordet industri tillsammans med musik, som musikindustri blir det väldigt osexigt också. Musik ska inte vara en industri, det ska vara ett fritt kreativt skapande som binder ihop människor mellan skaparen och lyssnaren där det finns ett budskap och en mening.

Den bästa känsla jag vet är gemenskap och det känner jag när jag lyssnar på Nine Inch Nails.

(Sen kan jag ju inte förneka att det inte finns en musikindustri och att några av mina favoritband är en del av den, då bl.a Nine Inch Nails. Men ordet får mig att rysa...)

Finns det något som jag irriterar mig på här i världen så är det konflikträdda personer, personer som inte vet vad de ska göra eller säga utan då istället undviker allting. För att undvika gör ju allting så mycket bättre... Nej, att undvika ett problem bygger bara på problemet. Det är ungefär som att städa, om man inte städar så kommer det inte bli städat av sig själv och desto längre man ignorerar att städa desto stökigare blir det.

Inte nog med det, om man har problem med en person så är det även respektlöst att inte ta itu med det problemet utan tro att det ska lösa sig själv. Okej, problemet kommer ju lösa sig själv tillslut men inte med det resultat som kunde ha blivit om man tog upp diskussion.

Kan inte beskriva det bättre än såhär... Folk som inte tar upp diskussionen för att förbättra en relation eller för att få saker på det klara är inte mina vänner.

Vill citera en magiker som heter Jeff McBride som även lär ut magi i sin skola Jeff McBride's Mystery & Magic School i Las Vegas. Han tar magi till det mer filosofiska planet och säger något som jag anser stämmer.

"Magic reminds us that all that we know could fall away at any given moment. That reality is subject to change without notice."

Jeff McBride

Och detta stämmer ju. Verkligheten kan förändras utan att man märker det till en början. Ett bra exempel är hur min verklighet förändrades för ett par veckor sen när jag trodde allt var frid och fröjd mellan mig och en person men sen helt plötsligt blev det väldigt tydliga attityd förändringar utan att något egentligen hände. Verkligheten förändrades utan att jag visste vad eller varför. Exakt samma sak händer när trollkarlen lägger bollen i höger hand och den kommer fram ur vänster. Verkligheten förändrades för åskådaren utan att den la märke till det. Den kunde bara observera.

Eller diverse sjukdomar. Man märker först inte NÄR man blir smittad, sen så kommer symptomen och då är verkligheten redan annorlunda.

Och det värsta med livet är nog kanske att man inte kan trolla bort sig, när man som helst önskar det.

Alla är ambitiösa inom någonting. Tror inte det finns en enda människa som inte har någon ambition. Det kan vara allt ifrån att man vill leva, att man vill se det eller göra det eller vad som helst. En del kanske t.o.m har som ambition att dö.

Hemligheten, tror JAG, bakom att bli duktig inom något är att aldrig bli helt nöjd. Att alltid vilja utvecklas. Jag kan bara ta mig själv om exempel, jag började trolla efter jag kollade upp högskolor. Lärde mig ett trick, visade det för mina vänner, de tyckte det var häftigt men jag var inte nöjd. Jag har nu lärt mig detta, vad mer finns det att lära sig? Jag lärde mig ytterligare ett trick, visade, de blev imponerade, jag var inte nöjd för jag kan bli bättre. Nu har jag trollat i snart 1½ år och jag är ännu inte ens närheten av nöjd. Jag ser alla dessa häftiga trick, jag kan utföra dem själv men det är inte MINA trick. Jag tillverkar mina egna trick men jag är inte nöjd.

Det största problemet jag har än så länge är min oförmåga att nå ut till folk, eftersom jag inte är nöjd med det jag gör så visar jag ogärna upp det för folk som jag inte känner men det är något som jag måste arbeta bort.

Samma sak med livet. Jag är inte nöjd där jag är nu, men det betyder inte att jag inte trivs. Jag trivs jättebra men jag är inte nöjd med hur saker och ting är så jag strävar efter att bli nöjd. Det finns flera sätt för mig att bli nöjd, en del mer otroliga än de andra men det är svårt att välja eftersom det finns så mycket.

Så om man vill lära sig något, vad det än är, så är det övning som gäller. Det är inget förvånande än, men inte nog med att det krävs övning, det krävs även viljan att lära sig nästa steg också. Att man inte stannar när man har lärt sig något och tror att man kan det. Och om man lägger av, kanske det är för att ambitionen har bytts till något annat men sluta aldrig göra det ni gör för att ni tycker det är jobbigt. För när man har kommit över den spärren kommer man lära sig mycket, och med kunskap kommer makt och med makt kommer bestämmanderätt och tillslut styr ni era egna liv i den riktning ni vill att de ska gå och ni följer inte bara med i livets gång.